”När mina föräldrar dammsög var det väldigt roligt att dra ur sladden från vägguttaget så att den inte fick någon ström. De fortsatte att dammsuga utan att märka att den var strömlös. Det var kul tyckte jag… Men inte när de märkte det!”
CODA informationsblad, 2009
Saxat från Emma Mattsons examensarbete om CODA:
Ett barn vars ena eller båda föräldrar har en dövhet eller hörselnedsättning kallas ofta för CODA vilket betyder Children of Deaf Adults. Majoriteten CODA-barn har teckenspråket som sitt modersmål och svenska som andraspråk. Idag finns det cirka 10 000 CODA-barn i Sverige. Ungefär 90 procent av de personer som är döva får hörande barn.
Enligt Boklund m.fl. (2008) är CODA-barn ofta självständiga och vågar mer än andra barn, de pratar mycket, är sociala, lyssnar ofta och pratar samtidigt, sätter andras välmående i första hand, gestikulerar mycket, reagerar på ljud, behöver ögonkontakt för att förstå, reagerar inte när någon ropar deras namn och de beskriver saker på ett mer målande sätt. Dessa beskrivningar måste dock ses som övergripande och är självklart inte gällande för alla barn med döva föräldrar.
CODA-barn berättar oftast varför de ska lämna rummet och vad de ska göra. Detta är för att CODA-barn kan vara uppfostrade att man måste berätta för sina föräldrar att man ska lämna rummet och vad man ska göra, eftersom deras föräldrar inte hör var barnet tar vägen. Genom att få veta vad barnet ska göra så vet föräldern också ungefär hur lång tid det kommer att ta innan barnet kommer tillbaka.
Gå vidare
Föreningen hörande barn till döva – klicka här
Beställ boken ”Flickan på två stolar” – klicka här
