Teckenspråkiga

Måste man ha en hörselnedsättning för att vara med i Stockholms Dövas Förening? Nej, vår verksamhet är teckenspråkig så alla som är nyfikna på teckenspråket eller trivs i en teckenspråkig miljö är välkomna.  Det kan vara bland annat barn till döva föräldrar (CODA), anhöriga till döva och språkstörda som är i behov av teckenspråk.

Teckenspråk

Nej, teckenspråket är inte internationellt. Det är den vanligaste frågan när någon blir nyfiken på teckenspråket, om det är internationellt. Följdfrågan blir ofta ”Men varför inte? Det vore ju superpraktiskt om alla döva i världen använde samma teckenspråk!” Ja, det tycker döva också och undrar varför inte alla hörande i världen talar samma språk. Nu har inte alla i världen engelska eller kinesiska som modersmål på grund av en mängd olika faktorer som geografi, kultur och politik, och teckenspråket följer samma spelregler som alla andra språk. Så här i Sverige talar vi svenskt teckenspråk helt enkelt!

Länge fanns uppfattningen att riktigt språk bara kunde talas och skrivas, teckenspråk var bara enkla gester. Den uppfattningen såg vi tydligt i dövskolorna i Sverige där teckenspråket var förbjudet i undervisningen under största delen av 1900-talet. Skolan för de dövstumma, som döva då kallades för, handlade om att lära sig att höra och tala.

Detta gav förödande konsekvenser för många döva. Döva har i många år kämpat för att ge teckenspråket status som ett fullvärdigt språk. Att få ett fullvärdigt språk är lika viktigt för döva som protein är för kroppen. Idag vet vi bland annat att de delar av hjärnan som används vid tal används även när man tecknar. Att hindra döva använda teckenspråk är att hindra dem att använda sitt språkcentrum fullt ut, för döva kan ju av naturliga skäl inte helt tillgodose sig hörseln eller talet.

Dövas kamp fick en bekräftelse till slut. Så sent som 1981 erkände Sveriges riksdag teckenspråket som dövas första språk.

Det svenska teckenspråket är ett visuellt språk med eget teckenförråd och egen grammatik. Ett exempel på skillnader i grammatiken mellan svenska språket och svenska teckenspråket är att i teckenspråket kan en mening med samma ordföljd vara en påståendesats eller en frågesats beroende på vilket ansiktsuttryck personen använder. Så det är inte bara händerna utan hela övre delen av kroppen används i den teckenspråkiga grammatiken.

En annan skillnad är om du ska berätta hur ett rums möblemang ser ut måste du med det talade språket beskriva rummet ”linjärt” – medan teckenspråket kan utnyttja den rumsliga informationen och i