Rätten till svenskt teckenspråk är grundläggande i våra liv och en viktig faktor för att uppnå en god livskvalitet. Det svenska teckenspråkets ställning ska stärkas på kommunal och regional nivå, så att människors rätt till teckenspråk kan förverkligas inom olika samhällsområden.

En bra start i livet för döva barn och deras anhöriga förutsätter att de tidigt får adekvat stöd genom att lära sig teckenspråk och utveckla en trygg kommunikation inom familjen. Delaktighet på döva barns villkor förutsätter teckenspråk som är ett fullständigt språk, och ska inte förväxlas med övriga varianter av stödtecken eller kompletterande kommunikation.

Vilande på vetenskaplig grund och från upplevda erfarenheter ska hörselvård och habilitering sprida en positiv attityd till teckenspråk. Många döva och hörselskadade, med eller utan hörseltekniska hjälpmedel, vittnar om hur teckenspråk främjat deras delaktighet i samhället. Det finns också döva individer som varken fått lära sig eller utveckla teckenspråk, och lever därför med livslånga språkdeprivationsskador.

Rätten till teckenspråk tryggas genom att fullgoda teckenspråks- och undervisningsmiljöer erbjuds, där modersmålsundervisning samt fullt teckenspråkiga förebilder och lärare garanteras.

En starkare rätt till teckenspråk innebär att ingen ska lämnas utanför och att alla som vill och behöver teckenspråk ska få det. Rätten till teckenspråk ska gälla alla oavsett hörselstatus, skolval, kulturell bakgrund, bostadsort och ålder.

Rätten till att få vård på sitt språk och förstå sin vårdplan är grundläggande för varje persons trygghet i samband med en god hälsa och välbefinnande. En vård och omsorg med okunskap och språkliga barriärer äventyrar patientsäkerheten för döva. I akuta vårdsituationer utsätts ofta döva för onödiga risker när de inte får information och kommunikation på teckenspråk. Bristande kommunikation kan leda till frustration, oro och i värsta fall felaktiga diagnoser och felbehandlingar.

En äldreomsorg som strävar efter jämlikhet och inkludering för döva är något som varje kommun ska arbeta för så att likvärdigt åldrande blir en garanti. Att få icke teckenspråkig hemtjänst eller vård- och omsorgsboende utan en stimulerande teckenspråksmiljö är lika med att bli dömd till omänsklig isolering och ensamhet.

Döva med intellektuell funktionsnedsättning måste få större möjlighet till att få stöd enligt LSS och till boendeformer med särskilda service på teckenspråk som helt präglas av teckenspråksmiljö. Att döva får stöd och boende enligt LSS utan något teckenspråk berövar personernas deras rätt till en god och likvärdig vardag.

Genom regionalt adekvat stöd till familjer i frågor om språkutveckling och föräldraskap läggs en god grund för en bra start i livet för döva barn och deras familjer kring teckenspråk och dövkultur.

En vardag fylld av språkliga barriärer är mentalt påfrestande och kan bidra till en sämre hälsa. När döva barn, unga och vuxna behöver psykiatrisk vård måste det ges med god kompetens i teckenspråk, dövkultur och vårdmöjligheter, som är anpassade för döva. Annars är risken stor att behandlingen får en motsatt effekt och i stället för att förbättra hälsan så ökar ohälsan.

För att förebygga psykisk ohälsa samt främja god hälsa och välbefinnande för döva i alla åldrar är det viktigt att alla kommuner inom regionen strävar efter en resurssamordning över region- och kommungränserna så att fler får del av teckenspråkigt utbud.

Fattigdom kan definieras som brist på möjligheten till att ha inflytande över sin levnadsstandard och livssituation samt begränsar den enskildes valmöjligheter. Det finns olika former av fattigdom som kan vara ekonomisk, social eller digital/informativ.

Oacceptabla beslut, inskränkningar och systemfel i samhället leder till att döva riskerar sämre förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden och i samhället. Det kan vara stadsdelsförvaltningar som brister i sin serviceskyldighet och inte lever upp till Förvaltningslagen eller att biståndshandläggare inte ser till svenskt teckenspråk i beslutstagning. Det kan ge begränsade möjligheter till en egen försörjning och socialt liv.

En annan form av fattigdom är ett upplevt socialt utanförskap eller isolering som kan bero på exempelvis språkliga barriärer. Här är en fungerande tolktjänst med ett tydligt uttalat samhällsansvar en av förutsättningarna för dövas delaktighet i olika sammanhang.

En viktig utgångspunkt för trygghet och delaktighet är att få information på teckenspråk, vad som sker i omvärlden och i sin närhet, även vid akuta situationer. En aktiv användning av tillgänglig informations- och kommunikationsteknik (IKT) förbättrar ofta människors möjligheter till arbete, information och sociala relationer.

Konsekvenserna av fattigdom och utanförskap bland döva måste synliggöras. Bristande kunskap och bemötande samt lagar och regelverk som saknas eller inte efterföljs ökar risken för försummelse samt förmynderi. Genom att eliminera olika former av fattigdom kan dövas rätt till ett socialt rikt liv, bättre delaktighet i samhället, på arbetsmarknaden och i informationssamhället stärkas.

I ett jämlikt samhälle ska döva ses som fullvärdiga medborgare, både i förhållande till skyldigheter och rättigheter. Det kan gälla bland annat lagstiftning, regelverk, krav på kvalifikationer, rätten till kvalitativ tolkning, rätten att synliggöras i det offentliga rummet och rätten till ett tillgängligt samhälle.

Döva möter ofta majoritetsnormen där samhället värdesätter människors förmåga att uppfatta ljud och uttrycka sig med tal. Audism bidrar till systematisk uteslutning av värdefull kompetens inom arbete och utbildning genom exempelvis krav på kvalifikationer eller funktionsförutsättningar.

Dövkompetens ska synliggöras och erkännas för ett mer jämlikt samhälle. Oförankrade och oacceptabla beslut uppstår när döva utesluts från att vara delaktiga i beslutsprocesser om frågor som påverkar vår vardag. Alltför ofta ges inte döva naturliga positioner inom myndigheter och andra områden där vår kompetens behövs.

Ett jämlikt samhälle präglas även av full tillgänglighet i form av tillgång till visuell tillgänglighet och tillgänglig information, både det som sker på offentliga platser såsom kollektivtrafiken och även den information som finns digitalt.

Alla döva ska också ha full tillgång till samhällsutbudet som finns, speciellt till arbetsmarknaden. Det ska vara självklart att döva kan delta i alla former av utbildning och arbetslivet, och kunna engagera sig i civilsamhället och andra allmänna sammankomster utan hinder.

Det som är nödvändigt för vissa målgrupper är också något som gynnar alla. Stockholms Dövas Förening strävar efter ett öppet samhälle där medvetenhet kring anti-audism är hög och där dövkompetens är en självklarhet.

Dövrörelsen består av oss alla; föreningen, dess medlemmar, arbetsgrupper och sektioner samt allierade och andra dövföreningar samt vårt nationella förbund Sveriges Dövas Riksförbund. Varje medlem är viktig och Stockholms Dövas Förening är öppen för alla.

Tillsammans driver vi intressepolitik, information- och kunskapsspridning för jämlikhet, tillgänglighet och delaktighet för alla döva. Här är det givet att vi samarbetar med närstående föreningar inom regionen och staden. I vårt arbete använder vi också av föreningens medlemstidning Teckentydaren, hemsidan och övriga kommunikationskanaler för att stärka medlemmarnas medvetenhet och sprida kunskap.

Teckenspråkiga mötesplatser, både fysiska och digitala, skapar tillhörighet och är en central fråga för våra verksamheter, på alla nivåer för erfarenhets- och kunskapsutbyten. Samarbeten över nationell gräns sker bland annat genom biståndsprojekt.

Alla vinner på ett samhälle som är öppet för alla! Stockholms Dövas Förening ska delta i det gemensamma mångfaldsarbetet tillsammans med våra sektioner och närstående föreningar. Detta sker genom att vi sprider kunskap och medvetenhet kring exempelvis antiaudism- och antirasism, HBTQIA, genus, ålder, olika fysiska och kognitiva funktionsvariationer samt öppenhet för alla kulturer.

Tillsammans ska vi arbeta för en starkare dövrörelse och för en hållbar framtid, både för vår generation och kommande generationer.