Adiam Afewerki Habtegergish
Text: Romel Belcher
Foto: privat
”Om du inte har testat, då har du misslyckats!” säger Adiam, programledare på Lilla Aktuellt Teckenspråk. ”Mamma har alltid uppmuntrat mig med att jag kan bli vad jag vill”.
Adiam Afewerki har alltid drömt om att jobba inom media. Sommaren 2020 kom livet att förändras för henne när hon fick förfrågan om att bli programledare på UR Lilla Aktuellt Teckenspråk. Detta var något som hon trodde att hon aldrig skulle få jobba med trots att hon läste media på gymnasiet. När chansen dök upp var det en självklarhet att hon tackade ja och släppte tryggheten i Örebro med fast anställning, för att anta utmaningen i Stockholm.
Uppvuxen i Härnösand, gick Adiam i Kristinaskolan och senare flyttade hon till Örebro där hon läste på gymnasiet. Att släppa tryggheten i Örebro var därför inget som avskräckte henne i och med att hon har för vana att alltid vara annorlunda i olika sammanhang.
Jobbet som programledare för Lilla Aktuellt Teckenspråk var, trots all spänning, ännu ett sammanhang där Adiam kände att hon stack ut som svart döv kvinna. Adiam lyfter sin omgivning och sin familj där hennes mamma alltid har uppmuntrat henne att bli vad hon vill, vilket har influerat hennes inställning i livet. Trots hennes starka inställning var det bortom hennes förväntningar när hon blev erbjuden jobbet som programledare. Adiam menar att hon alltid förväntade sig att programmen i TV anställer vita programledare, eftersom hon under uppväxten saknat att se flera svarta karaktärer och speciellt kvinnor som hon själv i TV-rutan.
Det har såklart fått henne att fundera på vad som föranlett den förändring som skett de senaste åren. Att som svart döv kvinna få möjligheten att jobba som programledare i Lilla Aktuellt teckenspråk medför ett stort ansvar menar Adiam. Det innebär att vara den förebild som hon själv saknade när hon var ung och att dessutom få positiva kommentarer som får henne att förstå vikten av hennes position. Hon är definitivt medveten om att det funnit både positiva och negativa kommentarer kring hennes jobb som programledare. Adiam minns själv hur det var att vid något tillfälle få se svarta programledare i TV-rutan som ung, så när hon får meddelanden som ”tack för att du gett min dotter bättre självförtroende kring sitt hår” är detta något som får Adiam att känna hur viktigt det är att synas och vara en förebild för andra. Att hon vågar vara sig själv och förstå betydelsen av att hon visar sitt lockiga hår i TV-rutan betyder mycket för flickor och kvinnor som ser ut som henne. Detta är något som inte alltid varit en självklarhet under uppväxten och som hon fått kämpa med att känna sig stolt över.
Flytten till Stockholm beskriver Adiam med lättnad och menar att det var lätt att smälta in i sammanhanget. Dock var det inte lika lätt att smälta in i arbetsmiljön inom UR teckenspråk av olika skäl; bland annat ovanan att jobba inom medievärlden, samt att hon önskat att hon hade något som hon kunde känna samhörighet med. Dessutom är det såklart en utmaning att jobba inom public service som kräver att man förhåller sig inom vissa ramar. Med tiden har Adiam dock funnit sin plats och trivs allt bättre i sin roll som programledare. Adiam menar att hon bär på ett stort ansvar som svart kvinnlig programledare, eftersom hon förstår vad det innebär att vara annorlunda i sin omgivning.
Adiams stora dröm är att ha eget program och vara en inspiration för många, speciellt flickor och kvinnor som ser ut som henne. ”Om du inte har testat, då har du misslyckats!” intygar hon och vill säga till svarta döva flickor och kvinnor att våga testa sig fram för att lyckas med sina drömmar.
Artikeln publicerades i Teckentydaren nr 3 år 2022.